halvalivet

Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag inte haft mens på ett år.. och ingen mens betyder svårigheter att få biologiska barn. Om jag inte har fått barn innan jag fyller 30 år, så vill jag adoptera ett eller två. Dessvärre så är det omöjligt att adoptera om man har psykiska problem. Dilemmat jag har är alltså; ska jag söka hjälp, för att bli frisk och eventuellt få mensen tillbaka och på så sätt öka chanserna till att få biologiska barn (men minskar pga att jag är så ful och inte hittar någon partner) eller ljuga om det, dölja det och låtsas att allt är bra för att kunna adoptera? 

Under hela mitt liv, även när jag var liten, så har jag alltid tänkt på framtiden. Mitt beslut att söka hjälp påverkas alltså inte av att jag behöver det just nu eller att min kropp skriker efter hjälp, utan om hur det kan gynna mig senare i livet. Jag kan såklart bara spekulera i hur det kommer att bli och egentligen så hjälper det inte, det gör nog bara mitt val svårare.. just för att det bara är spekulationer. 

Jag ser ingen mening med livet. Allt jag gör just nu är för att jag hoppas på att det blir bättre någon gång i framtiden. Jag vill kunna tänka tillbaka och säga att jag faktiskt klarade det. Men en sak vet jag; och det är att den biologiska meningen med livet är att fortplanta sig. Och barn är något jag faktiskt vill ha.. bara inte just nu :)



Halvalivet