halvalivet

Vad jag än tänker på eller vad jag än gör, så leder det bara till en sak: dåligt samvete. Jag vet inte riktigt varför, men jag vet att det inte är så bra. Eller rättare sagt; det suger, det äter upp mig och bryter ner mig. Jag vet ärligt talat inte vad det är jag har gjort för fel. Min mamma brukar också undra, men jag har inget svar. Jag vet inte varför jag jämt har dåligt samvete, varför jag känner skuld eller hatar mig själv. Jag vet inte, men jag skulle på något sätt vilja bli av med det. 

Då det mesta är svart eller vitt, så gäller det nog även det här. Att ha en hälsosam relation till sig själv är alltså inget jag tror att jag kan eller kommer kunna uppnå.. På något sätt så tror jag inte att det är möjligt för någon annan heller? Antingen är man självgod eller så hatar man sig själv. Självgod är något jag absolut inte vill bli, så varje gång jag börjar må bra eller varje gång jag lyckas med något så skjuter jag mig själv i foten. Jag hatar alltså mig själv för att jag inte ska bli självgod? Eller hatar jag mig själv för att jag inte är värd det? Å ena sidan säger jag nej, just för att jag hatar mig själv, men logiken säger ja, då även jag är en människa som är värd att må bra. 

Jag är inte bara deprimerad, jag gör det även omöjligt för mig själv att bli frisk. Detsamma gäller även bulimin, stressen, hatet och allt annat jag nu skulle kunna tänkas ha. 



Halvalivet