halvalivet

Varje gång som jag är ledig eller när något nytt dyker upp så tänker jag att den här gången ska det bli annorlunda; den här gången ska jag lyckas! Men det blir det såklart inte, för vid minsta lilla motstånd så ger jag upp. Jag orkar inte kämpa. Jag vill inte att det ska vara såhär. Jag vill inte vara såhär. Jag vill vara den där duktiga, ambitiösa tjejen som jag brukade vara, som lyckades med allt.. 

Det är inte bara skolan det gäller, utan även vikten, hemmet, vännerna, familjen, kärleken.. Och vikten, vikten, vikten.. Den pendlar. Varje gång som jag får en dålig dag så ger jag upp. Förra veckan gick det jättebra, med en ny lägsta vikt. Sedan åkte jag till mina föräldrar och började att vräka i mig. Nu är jag hemma igen men iom stressen från skolan så har jag svårt att sluta äta. 

Jag vantrivs, det vet jag. Jag är missnöjd med livet. Jag vill inte vara här. Men om det sedan betyder plats eller att leva öht det vet jag inte.. 

Och kärleken, det berättar jag om en annan gång..



Halvalivet