Tjocklad

Känns som om jag har börjat vräka i mig igen. Igår blev det för mycket twix (ca 1000 kcal) samt smörgåstårta och idag blev det nog för mycket av allt. Jag har under dessa två-tre dagar gått upp ungefär ett halvt kilo men jag hoppas att det bara är vätska. Det kunde såklart varit värre men jag längtar ändå hem till mig. Ska försöka genomföra en renande fasta i kanske två dagar med endast vätska och laxeringsmedel. Det låter dumt men jag tror det kan vara en bra kickstart på fortsatta viktnedgången. Det är ju så lätt hänt att man fortsätter vräka i sig för att man tänker att man redan förstört allt. I alla fall.. Sedan kommer jag dessväre åka upp igen och stanna i en hel vecka och jag har absolut ingen aning om hur det kommer gå. Måste nog skapa ett matschema. Och undvika godishelvetet!

Kanske köra på ett godisfritt april? Det är ju för fan sommar snart! 



Halvalivet 

Sjutton

När jag ställde mig på vågen såg jag ingen trea. Jag såg en tvåa! Sjutton kilogram på tio veckor! Det ni! Hihi. Hoppas verkligen det fortsätter i samma takt, då kanske jag är klar snart :)

Halvalivet

Åker

Åh, idag åker jag.. och imorgon väger jag mig! Så spännande! 

Halvalivet

Utmattning av social kontakt

Önskar att jag vore sådär social och glad som alla andra. Mår så bra när jag är med andra människor men när jag sedan stänger min lägenhetsdörr och är ensam så kommer ångesten och utmattheten. Och medvetenheten om att jag kommer må dåligt efter gör att jag även mår dåligt innan vilket gör att jag försöker undvika att ens gå ut. 

Jag vill inte vara ensam längre men det är så jobbigt att upprätthålla kontakten med alla.. och då är det ju liksom inte konstigt att jag blir ensam.. 

På torsdag får jag väga mig, på riktigt. 



Halvalivet

Mat för fyra dagar

Idag har jag fastat trots att det inte var meningen - druckit en Pepsi max och ett glas vatten och det är det (that's it, das ist alles). Men det kanske är lika bra med tanke på mängden mat jag fått i mig i helgen..

Förutom två Pepsi max köpte jag, efter en lång promenad, Ekströms lågkalori (25 kcal/100g) så det + avokado och zucchini är vad jag ska äta på tre dagar (fyra om man räknar med idag). Jag  blev lite orolig när jag såg antalet avokadon som jag hade kvar, då jag inte gillar att slänga mat.. men det är ju bättre att slänga i papperskorgen än i magsäcken, för min mage är ingen papperskorg!


Mat för fyra dagar. 

Halvalivet


Mindre magsäck

Gårdagen slutade lite i katastrof men samtidigt inte. Jag blev sängliggandes med andningssvårigheter. För ett halvår sedan var det en känsla som jag försökte framkalla själv genom att hetsäta 3000-5000 kcal under en timme (ex: chips + kladdkaka + bullar + juice + skinka + keso eller två pizzor + en kebabrulle eller tre frysta måltider + chips + choklad/glass + vetelängd). Men nu har jag ätit så pass små måltider och inte hetsätit på tre månader så jag klarar tydligen inte längre av att äta två portioner mat (vilket för övrigt blev gårdagens enda matintag). Så även om jag mådde jättedåligt fysiskt så ser jag det ändå som något positivit på något sätt?

Strosade även runt lite på stan och köpte en jeansjacka i storlek 42. Den är lite tight men om någon månad  kommer den nog sitta bra! 



Halvalivet

1400 kcal

Åh, vad trött jag är. Skrev ett inlägg (som innehöll gnäll om att man alltid äter mer än vad man brukar göra de dagar som man vill äta lite) men webbläsaren kraschade och inlägget försvann. Är inte alls pepp på buffé imorgon. Är inte pepp på att träffa folk. Är inte pepp på att gå ut. Är inte pepp på att plugga. Är inte pepp på att vara vaken. Vill sova. Fast helst vill jag vara vara smal. Och älskad. 



Halvalivet

Trasiga skor

Köpte ett par kängor i december. Har verkligen älskat dem sedan dagen jag köpte dem men förra månaden började de spricka i lädret. Brydde mig inte så mycket om det men nu syns det verkligen. Så dagens uppdrag är att undersöka om jag har rätt att byta dem och samtidigt svänga förbi Maxi då de säljer tygskor för hundra spänn. Om skor inte håller längre än ett halvår kan jag ju lika gärna köpa skor som min studentplångbok gillar? 



Det blir alltså en promenad på sammanlagt 80 minuter. Har än så länge fått i mig en avokado idag. Ska försöka att äta så lite som möjligt då det blir sushibuffé imorgon! Vi alla vet ju hur farliga bufféer är.. 

Halvalivet

Tålamod

Varför förväntar man sig ett mirakeln när man inte stått på vågen på några dagar? 

Blev bjuden på middag igår och tjuvvägde mig, igen. Det var ju inte alls länge sedan sist. Och det är ju självklart att jag inte gått ner två kilo fett på några dagar! Vad tänker jag med?

Åhåhåh, man måste göra tålamod till sin bästa vän. 



Halvalivet

Planering

Hela den här veckan är jag nästan helt uppbokad. Nästa vecka också. Jag gillar att planera även om det kanske inte alltid blir som man vill eller har tänkt sig. Tack vare planering så börjar min livslust komma tillbaka och jag börjar faktiskt se fram emot våren och sommaren. Mycket också tack vare viktminskningen såklart.. och mina två nya vänner, gymnasievännerna och min kära barndomsvän A..

Den här veckan ska jag alltså shoppa, luncha, planera, sjunga, läsa bloggar, fixa med min egna blogg och gå ner i vikt. Det kan inte bli bättre än så just nu! 



Halvalivet

Understanding

Jag tror jag vill för mycket och att det är det som är problemet? Att vilja för mycket kan göra att man inte gör någoting alls? Men antagligen kommer det kännas bättre på onsdag när uppsatsen har lämnats in. 

Har förresten nått mitt andra delmål! Minus 12 cm. Skönt att något i mitt liv äntligen går bra.



Halvalivet

Megaångest

Mest för att jag inte vet vem jag är eller vad jag vill. Fortfarande. 

Vet inte vad jag ska skriva eller göra. 



Halvalivet

Inte äta för att det är gott

Det är så lömskt det där, att sluta äta när det är gott trots att man är mätt efter en halv portion. Igår blev det en hel portion flygande Jakob (utan bacon) med ris och två bitar kladdkaka. Jag hade inte behövt äta hela portionen då jag blev mätt efter halva och inte heller TVÅ bitar av kladdkakan. Men jag antar att jag inte kan klaga allt för mycket då jag ändå körde ett Zumbapass och promenerade i 70 minuter? 

Tjuvvägde mig också. Trots att det var kvällsvikt med kläder på så blev jag otroligt bitter över siffran så den ska jag inte skriva något mer om. Men om två veckor kan jag väga mig på riktigt! Och så får jag fem dagar där jag kan öva på att inte äta bara för att det är gott! Har du något bra råd, tips eller knep på hur man slutar äta när man har blivit mätt? 



Halvalivet

Plattare mage

Är just nu så stressad så att jag blir virrig och glömsk. Jag vet inte riktigt vad jag ska börja med så det blir mest att jag inte gör någonting. Försökte meditera i onsdags men jag var tvungen att avbryta efter en kvart pga ryggen och alla tankar. 

Min mage har i alla fall börjat komma igång lite och det är ju skönt. Tabletterna jag tar gör att man blir väldigt förstoppad men jag vet också att magen kan bli trög när man försöker gå ner i vikt i och med minskat tarminnehåll. Vad jag brukar göra för att motverka detta är att massera magen. Tidigare gjorde jag det bara när jag inte hade varit på toa på några dagar men nu gör jag det varje natt, innan jag somnar. Och med massera menar jag inte smeka huden eller klämma fettet försiktigt utan en rejäl tarmmassage! Tryck, gör hårda cirkulära rörelser, boxa, knåda och du kommer känna att något händer. Det hjälper alltså inte bara mot förstoppning utan också gasig och uppblåst mage.. så massera en liten stund varje dag och du kommer få en plattare, mer välfungerande och gladare mage :)



Halvalivet

Utmaning

Såg en rolig grej på tumblr och tänkte att jag kan ju utforma mig egna lilla utmaning. 

En besökare = Fem minuter promenad
En sidvisning = En halv minut meditation 
En kommentar = Femton minuter zumba :*
En person som väljer att anta utmaning och som länkar tillbaka till mig = Ett helt träningspass

Det här gäller alltså varje dag, hela månaden. Men varför just meditation? Helt enkelt för att jag måste sluta stressa. Stress utsöndrar hormoner som gör det svårare att gå ner i vikt. 


Nu ska tjockisen på bilden få mindre lår och rumpa! 

Halvalivet 

Det går så långsamt!

- Om nio månader har du nått ditt mål. Då har du kämpat i ett helt år.
- Nio månader! Ett år!? 
- Ja?
- Men det är ju jättelång tid! 
- Är det? 
- Ja, det är det! Jag vill ju vara smal NU! 
- Du har fel, det är inte lång tid. Hur många år har du inte redan slösat bort på att försöka gå ner i vikt? Hur många år har du inte tänkt "imorgon" eller att du "ska"? Tänk tillbaka på hur du kände dig för ett år sedan. Och kom ihåg hur fort det senaste året faktiskt gick. Tänk.. hade du börjat för ett år sedan skulle du vara smal idag. Men idag är du inte smal. Idag är du tjock och du har bara ett år på dig att fixa det. Inget "imorgon" eller att du "ska". Du börjar nu och du får inte ge upp. Det gör inget om du står still någon vecka och det gör inget om du äter något förbjudet eller unnar dig något ibland, för om du fortsätter kämpa och om du inte ger upp så kommer du klara det. Om exakt ett år kommer du väga exakt så mycket som du vill väga. Om ett år kan du tänka tillbaka på dagen som du började och på året som gick så fort. Och vet du? Det spelar ingen roll varför du gör det eller hur många kilogram. Du ska göra det och du kommer tacka dig själv för att du inte gav upp och för att du klarade det. 

Den här personen gick ner 8,6 kg: 


Den här personen gick ner 15 kg: 


Den här personen gick ner 22 kg: 


Den här personen gick ner 30 kg: 


Obs. Personer med BMI under 19 bör ej gå ner i vikt. Vill du bli mer "fit" så är det träning som gäller och inte viktminskning. Ohälsosamt BMI är aldrig bra, oavsett om det är för mycket eller för lite. Ta hand om dig :)

Halvalivet

Minus elva

Minus elva centimetrar vid höft och minus elva centimetrar vid midjan på åtta veckor! Ska till mina föräldrar om ungefär två veckor och då kan jag väga mig. Ser verkligen fram emot det! 

Åtta veckor har alltså gått och under dessa veckor har jag inte hetsätit en endaste gång! Det känns otroligt skönt och jag är jätteglad över min viktnedgång men samtidigt kan jag inte sluta känna mig trasig och ensam. Har gråtit mer under dessa åtta veckor än vad jag gjort på fem år. Antar att det är alla känslor som jag tryckt undan som dyker upp. Men det betyder alltså bara att det blir bättre sen när jag fått gråta lite, när jag nått mitt mål och när jag vågar ta för mig mer? :)



Halvalivet

Om man vore smal



Idag gör det mest ont inuti hela kroppen.

22 år och har aldrig haft ett förhållande. Det tar liksom alltid slut innan man når till den där punkten.. och det säger ju ändå något om mig? Ful, tjock, äcklig och oälskbar. 



Halvalivet

Jag ska måla hela världen

Igår fick jag i mig 900 kcal och så promenerade jag bort ungefär 600 kcal. Trots att det är för lite så fick jag megaångest och kunde inte lägga mig förrän klockan sex på morgonen. Idag har jag än så länge fått i mig en halv ask sockerfria lakritspastiller och en liten bit gurka. Fast det kan bero på att jag vaknade klockan ett.. så efter den långa sköna duschen som jag ska ta nu så ska jag steka ägg med bacon (200 kcal)! 

Ikväll ska jag läsa och så ska jag måla mina naglar i någon fin färg. Just nu är de röda.
Köpte dessa från H&M förra veckan:



Halvalivet

Lämna det bakomflutna före dig?

Läste igenom gamla dagboksinlägg. Jag bär och har alltid burit på så otroligt mycket bitterhet och ilska. Det är egentligen rätt så fel att fortfarande tänka på det som har hänt, då det tillhör det förflutna. Det är inget som jag kan ändra på nu, utan jag måste blicka framåt.. och för att lyckas med det har jag skapat en plan! När jag når min målvikt (helst senast september) ska jag fixa en tid hos en tatuerare med väntetid på ca tre månader. Lyckas jag hålla mig kvar på samma vikt under väntetiden ska jag genomföra den, om jag går upp mer än fem kilo måste jag avboka. Blir alltså min första tatuering och jag tror att just det här kommer fungera bra som en liten morot, en belöning. Har ni också något sådant? 





Halvalivet

Tabletter

Om jag somnar nu.. skulle ni kunna väcka mig i maj när det är lite varmare och när vi är lite smalare? 

Satt på föreläsningen igår och kände hur jag bara ville krypa ihop i ett hörn. Är orkeslös och har ont i nästan hela kroppen. Fick min mens igår, så det förklarar ju smärtan. Mens är jobbigt att få fysiskt (då jag inte har regelbunden mens blöder jag mycket och har oftast mer ont än många andra) men känns bra psykiskt (min kropp fungerar som den ska). Fick inte i mig så mycket mat igår, bara två avokados och så lättsaft som jag sköljde ner alla mina tabletter med, så det kanske förklarar orkeslösheten? This is morgondosen:



Imorgon är jag ledig, vilket känns skönt. Då ska jag kurera mig och sedan ska positiva jag komma tillbaka!

Halvalivet

Svält

Jag vill sluta äta men jag får inte. Jag tillåter inte mig själv att svälta. Det är inte bra. Det skadar kroppen så otroligt mycket. Jag vet inte riktigt varför jag vill sluta äta. Jag har bara en röst inom mig som säger att jag borde. Borde försöka. Se hur många dagar man klarar sig utan mat.. 

Idag har jag fått i mig två glas mjölk och två rullar mentos. Det blir 448 kcal. Snart ska jag iväg för att laga mat till studenter och då får vi själva äta av maten. Jag ska äta och jag kommer kanske nå 1000 kcal. Det är inte mycket. Det är lagom.. men ändå är tankarna där.. 



Halvalivet

Reductil dag 50

Nu påbörjar jag min åttonde vecka med Reductil. Jag har fortfarande rätt så jobbiga biverkningar men jag gillar resultatet så pass mycket att jag bara inte kan sluta. På sju veckor har jag minskat 10 cm vid rumpan, 9 cm vid midjan och gått ner ca 12-15 kg. Vikten är egentligen mest spekulationer men jag tjuvvägde mig för två veckor sedan.. och då hade jag gått ner 10-12 kg. 

Jag försökte ta en efterbild som jag klistrade ihop bredvid min förebild, då jag trots allt gått ner sammanlagt 20-25 kg (vilket blir typ 40-50 lbs?). Men det är så himlans deprimerande.. för jag ser ingen jävla skillnad. Det är inte alls som för dessa personer: 







Men jag ska inte ge upp! 

Halvalivet

Ensam och brist på kärlek - insikter

Ibland kan insikter vara bra, ibland kan det vara dåligt. 

Igår åt jag glass och maränger hos en ny vän och sockerkicken blev enorm. Kunde inte sova förrän klockan sju på morgonen. Jag var inte sådär slö som man kan bli när man är vaken för länge utan jag var vakenvaken. Och jag insåg varför man kan känna sig ensam trots att man har folk runt omkring sig. Det är egentligen väldigt simpelt. Man ger mer än vad man får.

Jag kan verka vara rätt så tillbakadragen och jag säger inte mycket.. men det jag säger ligger det väldigt mycket tanke och känsla bakom. Frågar jag hur du mår, så undrar jag det verkligen och frågar inte för att vara artig. Säger jag att jag gillar dig så gillar jag verkligen dig. Och jag förväntar mig att få något liknande tillbaka. Det är väldigt självklart och gör mig inte till en krävande person. Jag förväntar mig alltså inte mycket, utan bara att bli behandlad på ett bra sätt och inte som luft.  

En annan sak jag kom på handlar också lite om uppskattning.. eller en anledning till varför jag känner mig mindre älskad. Det jag kommer skriva om nu kommer handla om gymnasiet. Jag blev lovad 50 kr för varje mvg i mitt slutbetyg medan min bror blev lovad 500 kr. Kan ses som väldigt orättvist men mina föräldrar tyckte att detta var helt logiskt med anledning av att jag fick 450 kr (åtta mvg) och min bror fick 500 kr (ett mvg). Summan blev ju alltså nästan lika stor och jag sågs därför som fjantig som blev irriterad över 50 kr. Men för mig handlade det aldrig om pengarna, det handlade om värdet som låg bakom bakom. Mina betyg var helt enkelt inte lika mycket värda som min brors. Och det var något jag fick höra många gånger. Jag hade liksom alltid haft det lätt i skolan medan min bror hade det lite svårare. Och trots att jag blev deprimerad, ville dö, skadade mig själv, missbrukade benso och struntade i skolan så tänkte ändå mina föräldrar att jag skulle klara mig, då jag ändå var den smarta, den duktiga. De tänkte att jag var så smart så att jag skulle inse att jag inte behöde uppmuntran, att det endast är de mindre smarta och mindre duktiga som behöver det. Men det är fel. En duktig person behöver också uppmuntran och stöd, annars är det omöjligt att fortsätta vara duktig. Och tänk er också hur detta fick min bror att må.. 

Det jag har försökt få fram i det här långa inlägget är att bara för att jag är tystlåten så betyder det inte att jag förtjänar mindre uppmuntran och kärlek. Bara för att jag är duktig så betyder det inte att jag inte förtjänar uppmuntran och stöd. Jag är också en människa. 

Avslutningsvis kan jag ju berätta att jag nu har sagt upp kontakten med vissa personer som jag har haft i mitt liv i snart fyra år. Vad jag ska göra åt den andra insikten har jag inte riktigt bestämt ännu..  

Halvalivet