halvalivet

Tack vare skolan så åt jag inte ihjäl mig när jag var yngre. Tack vare skolan kunde jag kontrollera hetsätningssuget. Det försvann nämligen efter varje gång som jag fick alla rätt på ett prov eller mvg på en uppsats. Jag hade helt glömt bort den känslan man får.. tills i lördags. Då fick jag nämligen reda på att jag och en annan tjej hade fått maxpoäng på våran uppsats i juridik. Och tack vare den uppsatsen så klarade jag kursen. Jag hade inte behövt göra omtentan som jag gjorde.. Men glädjen jag kände när jag fick reda på det.. det var så underbart! Och egentligen så känner jag ingen hunger.. Glädjen tar bort den. Men jag äter ändå. Varför? För att det är gott. 

Jag tog mina mått idag. Trots att jag överätit nästan dagligen så visar måttbandet nästan samma mått som innan. Konstigt? Ja. Men det lär väl ändras nu över jul.. För då kommer jag verkligen överäta. Men jag ska försöka att inte göra det.. Ska försöka att ignorera mina tankar om att dö.. 

Halvalivet

Min vän påminde mig om bloggen. Det var länge sedan jag skrev något här. Jag vet inte riktigt varför jag inte har skrivit här.. Kanske för att jag är rädd. Rädd för att det inte alls har gått bra för mig, för att jag inte längre vill bli frisk.. Meningslösheten har nämligen spridit sig även till viktminskningsfrågan. Tidigare såg jag viktminskningen som något som skulle bidra till ett bättre liv, men nu orkar jag inte riktigt längre.. Helst av allt vill jag bara ligga i sängen, knapra benso och sova, sova, sova. Jag vill pausa livet. Jag orkar inte. Men nej, jag försöker kämpa, försöker att inte ge upp. Varför? Jag vet inte. Kanske för att jag hoppas, hoppas, hoppas. Hoppas att det någon gång blir bättre. Men hur ska det bli bättre om jag inte försöker? Om jag inte går ner i vikt?

Innan denna period hade jag lyckats få lite struktur på mitt liv. Jag tränade, åt normalt och gick ner i vikt. Det kändes jättebra. Men så hände något som fick mig att inse att det inte var värt det.. eller att jag inte var/är värd det. Jag är inte värd att må bra. 

Det jobbigaste är att det bara är vikten som jag skyller på. Att det är vikten som gör att jag inte får/kan leva. Det är dumt. Det är korkat. 



Halvalivet