Saknar familjen?

Det känns som om jag börjar sakna familjen allt mer och mer. Men varje gång jag är hos dem så hatar jag det och vill åka bort igen. Det är alltså egentligen inte familjen jag saknar, utan illusionen av familjen? Den positivia illusionen. Den som skapas varje gång jag ringer och mamma säger att hon saknar mig.. och jag tänker att den här gången kanske blir det annorlunda? 

Halvalivet

Börjar om.. igen..

Just nu fungerar inget som det ska. Jag har jätteont i halsen, pga magsaft som tränger upp genom magmunnen som inte kan hålla tätt pga all mat. Åh, om jag ändå bara kunde spy och sudda bort allt..

Men nu ska jag skärpa mig. Eller på måndag. På måndag börjar jag om. Och den här gången ska jag verkligen försöka.

Jag mår så himlans bra när jag inte äter. Så egentligen vill jag sluta äta helt och hållet. Tyvärr så går inte det pga hur samhället fungerar. Mat har blivit en social grej. Och börjar jag då att äta så kommer jag inte kunna sluta. Precis som det är just nu. Och jag är så trött på det. Så nu ska jag börja om. Ska börja äta, små, nyttiga måltider men ofta.

Halvalivet