halvalivet

Önskar att jag vore sådär social och glad som alla andra. Mår så bra när jag är med andra människor men när jag sedan stänger min lägenhetsdörr och är ensam så kommer ångesten och utmattheten. Och medvetenheten om att jag kommer må dåligt efter gör att jag även mår dåligt innan vilket gör att jag försöker undvika att ens gå ut. 

Jag vill inte vara ensam längre men det är så jobbigt att upprätthålla kontakten med alla.. och då är det ju liksom inte konstigt att jag blir ensam.. 

På torsdag får jag väga mig, på riktigt. 



Halvalivet